Torsten Dahlin

torsten@torstendahlin.se

+ 46 705 70 40 83

Källängsväge 34

18144 Lidingö

Torsten Dahlin Född 1936 i Bromma. Industridesigner, professor em. Industriell Ergonomi, medgrundare till företagen Crafoord & Dahlin, Design-gruppen, Ergonomidesign Gruppen som föregick Veryday. Grundare och tidigare CEO, Stiftelsen Svensk Industridesign, SVID. Ledamot, ordförande Svenska Designakademien. 

                             Mina drygt 40 yrkesverksamma år som industridesigner kan delas i tre perioder. Hälften som industrianställd och industrikonsult, en mellanperiod vid universitet och utomlands, och den sista perioden som påtryckare och organisatör för utnyttjande av industriell design i näringsliv och samhället i övrigt.

                             Helt avgörande för min yrkesverksamhet som industridesigner var tiden på ASEAs designkontor i Västerås. Där var John Meilink nybliven chef och inspiratör. Han hade under våren 1958, under mitt sista år på Konstfack, varit ansvarig för försökskursen i Industriell Design vid Konstfack.

                             Året innan hade Föreningen Svenska Industridesigner, SID, bildats under aktiv medverkan av Mekanförbundet. Därifrån hade ledande industriföreträdare hämtats till försökskursen. Vid sidan av produktions- och materialteknik introducerades antropometri, ergonomi och human factors. Frågor som drevs vidare av John Meilink på ASEA:s designkontor. Där arbetade då också Carl-Göran Crafoord. Han och jag startade senare egen konsultverksamhet i John Meilinks anda. Med inriktning i huvudsak på B to B - företag. En verksamhet som tillsammans med andra har resulterat i dagens Veryday.

                             Alltsedan tiden på ASEA har jag drivit frågan om behovet av att etablera industriell design som kursämne för tekniker och ekonomer. Vilket bland annat ledde till en professur i Luleå, med resultat att Teknisk Design är etablerat vid Luleå Universitet..

När jag startade Stiftelsen Svensk Industridesign, SVID, var etableringen av en nationell forskarskola den viktigaste frågan vid sidan av designinsatser för mindre företag . Den kritiska massan var för liten vid de enskilda utbildningarna. Ämnesinriktningen finns idag vid de flesta universitet och högre utbildningar.

                             För att genomföra SVIDs insatser i företag och organisationer utanför Storstockholm, startades ett nationellt nätverk med regionkontor. Numera bedrivs den verksamheten fristående, av Design Region Sweden. Målsättningen är att bidra till samverkan mellan privata och offentliga aktörer. En plattform för innovation, designutveckling och hållbar tillväxt.

                             I mina kontakter med företrädare för företag, teknikutbildningar och inte minst på Regeringskansliet, var skillnaden mellan industridesigner och konstnärer en återkommande fråga. Den estetiska träningen är en av flera grundläggande metoder och färdigheter för en industridesigner, men undervisningen ska anpassas till en teknologibaserad industriell utvecklings- och produktionsprocess. Detta oavsett om det gäller en vara en tjänst eller en kombination av båda.

                             Idag är det vedertaget att industridesign ska utgå från den slutliga brukarens krav och förutsättningar. Men produkten är inte slutmålet. Nyttan för slutanvändaren är beroende av hur väl produkten passar in i en process: Det är inte tvålen eller borsten som är viktigast utan att man blir ren. Den slutliga nyttan är i fokus även om tekniken förändras.

                             Vid sidan av anställningar har jag deltagit i bildandet av ”Insigt och Flit” Konstfacks vänförening, deltagit i styrelser vid universitet, Umeå, Industridesign i Lund och vid Konstfack. 2001 erhöll jag Svenska Slöjdföreningens guldmedalj ”Upplysning och idoghet alstra oberoende”. För utmärkt svensk gärning. Sedan 2008 ledamot av Svenska Designakademien